Fånga såpbubblor och dricka varm choklad

Idag fyllde min moster år. Trevligt. Pratade med min morfar i en timme om livet. Vissa människor kan man bara prata om allt med. Det känns så skönt att prata, att få säga vad man har gömt i hjärtat. Lättnad. Mina livstankar börjar gå igång igen. Kan inte sluta tänka på framtiden. Ska jag verkligen slita ut min kropp för att hjälpa andra? Ja, det är nog det jag vill. Tanken av att jag kommer rädda någons liv gör mig glad. Men, det som gör mig jäkligt förbannad är att det är så förskräckligt dåligt betalt inom vården (även räddningstjänst och liknande). Varför undrar jag då? Är det rättvist att de personer som gör samhället säkrare ska få mindre pengar än vad en "kontorsnisse" får? Eller är det så nödvändigt att alla tusentals företags-stillasittandes-kontorsmän ska få så mycket i lön? Ja just det, samhället överlever väl inte utan dem? Åj, vi skulle gått under om de inte fanns, folk skulle dö ute på gatorna!!! Usch! Så skär de ner på sjukvårdspersonalen med. Blir så besviken på dessa som bestämmer. Kan de inte för en gångskull sätta sig in i den verkliga världen ett tag? T.ex på nyårsafton kom det in en hel del människor på vårt lasarett. De fick vänta upp till 3 dagar på operation. 3 dagar!! De satt där, med brutna ben, och fastade för att möjligtvis kunna opereras. Men ack nej, de fick vänta längre. Det är ju sjukt att det ska vara såhär.