Vart ända gång jag och Sofie är ute och går, klagar vi i ca 2 timmar. Vi kan inte sluta. Tiden går åt till att vi klagar på vår vikt, hur våra matvanor är, hur dåliga vi är i skolan och allmänt klagar på oss själva. Egentligen är vi inte tjocka, vi är smarta (på vårt eget lilla vis) och vi är så mycket bra på andra saker. Men ändå fortsätter vi.
Vi kom på en väldigt bra fråga igår; ”Varför måste man alltid äta när man ska ses”. Ja, det är så sant så sant. Men varför? Om man ska vara några tjejer och mysa, då äter man. Om man går ut på stan och träffar folk, då äter man. Alltid när vi träffar folk äter vi. Det är så skumt och sjukt. Kan man inte umgås utan att stoppa i sig massa kalorier? Nej, det kan man nog inte, inte vi i alla fall…
Och en sak som är så roligt med oss är att vartenda gång säger vi ”men nästa vecka ska vi börja ta tag i våra liv”, ”nästa månad…”, ”när skolan börjar igen…” och så vidare. Vi skulle säkert kunna ändra på oss, men det går inte! Vi är inte motiverade till det. Jag tror att vi är ganska knäppa ändå. Om man lyssnar på våra samtal borde vi spärras in för typ psykiska problem. Nej nu ska vi ändra på det (haha).
Eller så bara skiter vi i allt och är som vi är och folk får liksom ta en som man är. Men det är inte lätt när den idealiska tjejen är megasmal och ”perfekt”..
Jo en liten helt perfekt sak jag kommit på för 10 minuter sen. . . Jag vet vad jag vill bli senare i livet.. Ba da dam da da daaaaaaaam ; Radiopratare! Wooow! Eller ett eget radioprogram. Kanske kan Sussies Hörna bli radio med? Vi får väl se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar