Upp och ner, ner och upp Sussie galer som en hes tupp

Oh ja. Hes är jag. Väldigt hes. Jag tror inte det är så jätte bra att sjunga de värsta hög-tonade-kärlekssångerna just nu när man har ont i halsen. Dagen började med att jag försov mig lite. Men det gick bra ändå. Vi hade skolval (och nej, jag ska ju inte berätta vad jag röstade på). Sen blev den väl ganska rolig när vi hade någon form av klasskamp. Och vet ni vad, jag har världens bästa kusin. Jo visst äre så. Jag fick boken jag ville ha. Martina Haags alltså. Fantastiskt. Underbart. Skimrande. Nu ikväll så kom Emelie hem till mig ett litet litet tag. Och hon gav mig den finaste present man någon sin kan få. En tavla med bilder och tidningsutklipp och jaa. Jag kan inte ens förklara det. Så himla vackert. Många tårar kom. Är skit glad för den! Sen kom min moster med kinamat. Gulligt och gott. Såklart så har jag funderat lite. Musik. Det bästa som finns. Men visst är det roligt att sjunga? Jag kan verkligen inte sjunga. Men jag sjunger nog alltid. Och det inte hörs så sjunger jag liksom inom mig på något sätt. Bäst låter det när man är ensam hemma och klämmer i från tårna så att man nästan spränger sig själv av toner. Men det allra ultimata är i duschen. Då ekar det liksom skit tufft. Länge leve duschen! Nej åj, jag menar musiken.