10 september 2008

Känslofyllt

Ibland känns det bara för mycket. Ibland går allt mot en. Och när det är som jobbigast kommer de upp! De som alltid finns för mig. De som tror på mig och stöttar mig. Vad bra jag har det.
Låt mig börja med min familj som alltid (ALLTID!!) hjälper mig. Vad som än sker så stöttar de mig till 100 %. Jag har en lillebror som älskar mig över allt annat, han är bäst. Sedan finns Emelie som jag tycker om så otroligt mycket. Vi skrattar tillsammans, äter tillsammans (oftast) och har det så bra tillsammans. Hon är min andra pusselbit! Dig vill jag inte mista.
Sarah har funnit hos mig och stöttat mig sedan jag var 4 månader. Trots att jag försökte slå ihjäl henne med en skallra så tycker hon om mig. Mattias, du får mig att fortsätta kämpa. Är så glad för att du tror på mig och är stolt över mig. Martin, trots att vi glider ifrån varandra så tänker jag på de stunder vi skrattade, larvade oss och spelade gitarr (något liknande i alla fall). Du får mig att bli glad.

Jag skulle kunna dra upp 1000 till…

I alla fall, jag behöver er. Alltid. Och jag finns för er, när som helst.


1 kommentar:

Anonym sa...

tack, jag älskar dig <3 / kusin