Där man minst anar det.

Efter en fika hos Emelie försvann helt plötsligt både mössa och vantar. Vi letade och letade. Lyfte på soffan, tittade i kylen. Men de var borta. Poff! I trappen ser jag att de låg i Emelies jacka, intryckta i luvan. Där hade hon gått med dem hur länge som helst och letat. Som det kan bli.

Inatt sover jag på soffan, bara för att prova på.