Tidsteori, såhär mitt i natten.

Tiden går fort och dagarna rullar på i all hast. Ju äldre jag blir desto fortare går det. Inte nog med att jag tänker ”oo, nu är det måndag igen” så är det så att jag känner så med varje veckodag. Ständig är det onsdag.

Teorin (dock en overklig sådan) lyder: jorden snurrar fortare, vilket vi människor är omedvetna om. Dagarna går fortare. Åren går fortare. Klockorna anpassas efter jordens ökade snurrhastighet på något vis, kanske via energi eller strålning. Vi lever i tron om att dagarna är precis så långa som de alltid har varit, men egentligen har de kortats ner med två timmar. Vi går där, år efter år och tror att man är så gammal som man bör vara. Så en dag hör invånarna på jorden en röst från ovan: ”Haahoo! Jag bara skämtade, ni är egentligen 15 år yngre” följt av ett fniss. Så tror jag att det är.