Vissa signalsubstanser i hjärnan påverkar också det hela. Dopamin ökar gäspningens frekvens och endorfin sänker den. Man tror också att gäspningen är ett arv från våra förfäder då de ville signalera till varandra att de inte var trötta utan pigga och alerta. En studie som är gjord i USA visar att gäspandet styrs av omgivningens temperatur och därför slår forskarna i studien fast vid att gäspningen är till för att kyla ner hjärnan (då man också tänker bättre).
Det sägs ju att gäspningarna smittas. En teori som jag har hittat om just det här är att det finns undermedvetna signaler som synkar personer i en grupp. Jämförelsen med det är när till exempel en fågel lyfter och hela fågelflocken följer efter. Det visar sig även att de personer som har mer empati än andra oftare sympatiseringsgäspar.
Djur som gäspar är: apor, råttor, marsvin, pingviner, hästar, fiskar, fåglar, hundar, katter och reptiler. Hos djur kan gäspningen användas som ett hot mot dess fiender. Babianer gäspar för att visa de andra i gruppen att det är läggdags.
Mer än såhär hittar jag inte just nu. Nu ska jag gå till sängs och försöka låta blir att gäspa.
1 kommentar:
TACK SÅ HEDERLIGT! :D
Skicka en kommentar