Om operation och lägenhetsbrist.

Då är min vänsterfot opererad och inlindad i en hård massa, även kallad gips. Operationen gick bra (hoppas jag, för dem sa inget anmärkningsvärt). Sköterskorna var fantastiska trots allt tjat om att jag skulle äta mer, dricka mer, kissa mer... Jag vill också tacka Ricky som fick handla saker och stå ut med att jag kräktes ständigt. Smärtan är värre än sist men med rätt medicin är jag nu på gång, mer än innan. Har redan hunnit besöka IKEA. 

MEN, det var en händelse som jag reagerade starkt på när jag var inlagd. När sköterskan frågade om jag ville ha en kaka till kaffet och jag svarade att jag inte tål gluten, berättade hon efter att hon hade kikat i köket efter en sådan kaka att "du får äta när du kommer hem!". VA?! Så säger man inte. 

Som sjukskriven, nästintill orörlig, börjar tankarna att snurra (ännu mer). Några av er får konstiga sms, ljudinspelningar och bilder om saker och på saker som knappast intresserar er, men jag tycker det är fantastiskt roligt. Vad jag kom på igår angående bostadssituationen är förklaringen till varför vi har så ont om lägenheter. Det är så enkelt som att det är "inne" att vara särbo. Par som har levt tillsammans vill bo på vars ett håll, därav det minskade antalet tillgängliga lägenheter. Så om vi säger så här särbosar... Flytta ihop igen så jag kan hitta en fin tvåa. Okej?

Stenarna i rymden har gjort mig nervös. Men nu är det över. Tack för det rymden!