Promenad

Nysandes fram genom skogen tog jag raska, raska steg (dock korta steg eftersom mina ben är 10mm långa). För en stund kände jag mig så duktig och hurtig. Sen kommer det alltid (i sådana tillfällen) någon ultra-super-mega-hurtig människa svischandes förbi. Det är som att all positiv energi bara åker ur en. De raska stegen blev långsammare och långsammare. Det kändes för tillfället inte lönt, jag skulle ändå inte vara snabbare än supermänniskan som sprang upp och ner för en backe.