Fästingen är inte en insekt utan ett leddjur och därför släkt med kvalster och andra spindeldjur. Den överlever genom att suga blod från däggdjur, reptiler, fåglar och groddjur. Man tror att fästingen har funnits på vår jord i 200 miljoner år, men man vet inte vad den gör för nytta. Det finns nämligen inget djur som har fästingen på sin huvudmeny.
Det finns både hårda och mjuka fästingar. De mjuka suger blod under några minuter till timmar medan de hårda borrar sig fast i huden och suger blod i flera dygn. Det är den hårda fästingen som är vanligast i Sverige och därför så skriver jag endast om just denna. Från början är denna fästing två till tre millimeter lång men kan svälla upp till 10 millimeter på nio dygn. Efter dessa dygn är fästingen så pass elastisk att den kan studsa som en boll.
Fästingarna håller till i buskar och i gräs och när de varmblodiga djuren (eller människorna) går förbi, hoppar fästingen på bytet och försöker hitta en lämplig plats på kroppen. Deras "snabel" används för att borra sig fast i huden då det är lättare att suga blod. Även ett gift sprutas in i huden (detta känns oftast inte). Efter flera dagar har fästingen sugit ut så mycket blod som den kan samla på sig och släpper då taget.
Fästingen har inga ögon men man tror att den förlitar sig på sin förmåga att avkänna rörelser samt att den känner värmeutstrålningen av sitt offer och koldioxiden som offret utsöndrar via utandningsluften. Fästingen lever ett varierat liv, under sin livstid byter den skepnad ett flertal gånger. I varje skepnad har den behov av att äta (suga blod). Måltidens längd är mellan ett dygn till en vecka. Har den bara fått sin årliga måltid kan den övervintra under gynnsamma förhållanden och utvecklas till nästa stadium. Fästingens livscykel är vanligtvis 2-3 år. Honan lägger 1000-3000 ägg på marken och dör därefter.
Mer än så hittade jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar