Överallt och ingenstans. Jag förstår inte hur vissa små barn kan vara så fruktansvärt bortskämda. Okej, att de kan var såddär lite lagom, men att det ska gå helt över styr är helt fel. Blir barnen det för att föräldrarna inte orkar ta itu med att barnen skriker om de inte får som de vill? Eller blir de det för att föräldrarna vill visa hur "fina" de är?
Idag på ett café i Helsingör träffade jag på just detta. Flickan var så otroligt jobbig. Hon skrek (med en väldigt irriterande röst), välte växter och bettedde sig helt underligt fel. Föräldrarna satt bara och tittade på och smålog lite mot henne. Hallå? Om de nu ska vara så himla fina, varför låter man de inte bli väluppfostrade isåfall? Eller är så svårt?
Barnens framtid kommer bli så svår om de inte får lära sig att bete sig normalt. De måste kämpa för det de vill ha. Inte alltid få det dem pekar på. Det är säkert jätte bra i botskämda-barns syn, men inners inne, hur roligt är det att få allt man vill ha?
Jag tror att bortskämdheten kan leda till egoism. Det är bara "jag, jag, jag" som står i centrum. Jag ska ha det, jag vill inte göra det, jag tycker inte om det, jag ska göra så... Det bästa med egoister är att de aldrig talar illa om andra. Men i och för sig, de talar aldrig om andra. Men det är väl alltid bra att vara lite egoistiks. Men inte så det går överstyr.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar