Ödets natt

Ännu än natt sitter jag här med min trogna vän, te-koppen. Det finns inget bättre än te, en sådan här kall natt. Kanske är det ödet att jag just nu sitter här och njuter av mitt afrikanska te? Så, mina damer och herrar, nattens ämne är då ödet. Vissa tror på det, andra inte. Självklart så tror jag att det finns. Allt som händer är ödet. Men om vi då säger att den "rätta" någongång ska dyka upp, och den person som ödet bestämt har dött av någon anledning. Tar då de en viss tid för ödet att hitta en ny person som är "den rätta", eller kommer man aldrig hitta någon som tycker om en? Och vem är det då som bestämmer över ödet. Heter personen kanske just ödet? Dagens öde för mig är att jag kan skicka gratis sms hela dagen (som endast funkar inom Sverige). Det måste då ha varit ödet att jag inte ska åka till danmark idag utan imorgon (fredag). Ett ordspråk av en man vid namn Friedrish Von Schniller sade: "Ditt öde ligger i ditt eget bröst." Jo, varför inte. Det kanske är vi själva/hjärtat som bestämmer hur ödet skall gå... ..."Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika litet sin hustru eller älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte."