Ja, och det är nu mig själv jag talar om. Jag är ju faktiskt helt hopplös och klantig. Dagens exempel:
Jag har fått nycklar till den nya lägenheten som jag absolut inte skulle slarva bort (haha då ska man INTE ge saker till mig). Jag hade satt i en liten säkerhetsnål så jag visste vilkennyckel det var. Idag skulle jag tillmin moster och hon ringde för att berätta att hon hämtar mig. Så komjagpå att jag hade nyckeln i den andra lägenheten. Jag kunde då inte gå ut etersom jag inte kunde låsa efter mig. Min låtsaspappa, som var pånågot helt annnat ställe än ilägenheten var inte hemma och jag fick inte tag på honom. Jag fick helt enkelt sitta och vänta på att jag kunde bli utsläppt. När han kom hem så suckade han medan han sa attjag var en "slarvet" (inte helt ovanligt att höra). Efter några funderingar så beslöt han sig för att skjutsa mig till moster. Innan dess skulle vi gå till den andra lägenheten för att hämta min lilla nyckel med säkerhetsnålen på. Väl inne så fanns den inte där.. detvar ju heller inte så oväntat. Jag har ännu inte hittat den (har väl lagt den på något ställe där jag visste var jag hade den för att inte glömma bort att den var där)... Den dyker väl upp (?!)
Ett annat nyckeldrama var när jag en dag vaknade, lite små sent och morgonen var super stressig. När jag skulle gå ut genom dörrenhittade jag inte min nyckel. Det var såhär att jag skulle vara på en grej i stan ochville inte ha med hela knippan. Jag tog av min nyckel, la den i fickan och gick ut på stan. Efteråt åkte jag hem till Martin, var där ett tag, lade nyckeln på vid fönstret för att veta vart jag hade den. Men dte kom ju inte jag ihåg när jag gick hem och när jag dagen efter stod vid dörren och fick panik. Det slutade med att jag missade ett viktigt möte med min handledare i projektarbetet och min moster fick hämta nyckeln hos Martin.
Så efter dessa (har dock hänt fler gånger) så har jag kommit på att jag inte är bra på att hålla koll på saker, särskilt inte nycklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar