Ja jag säger då det...

Och så var det Sverige. Inte kan man låta bli att fundera hur vi egentligen har det med allt. Anledningen till att jag började fundera är för att jag tittade på 45 minuter på tv 3. Det handlade om en kvinna som inte berättat för bland annat sin man att hon hade HIV. Tillsammans har de två små barn. Orkar inte dra upp allt nu, men i stora drag var det att "de som bestämmer" fick det att låta som att det var mannens fel. Han fick inte träffa barnen ett tag och de tog ifrån honom hans hus som han fått av sina föräldrar eftersom "hon hade mer användning för det". Gah... Hur i hela friden kan det bli så fel utan att man gjort något? Han träffade en kvinna, gifte sig och fick barn, utan att hon berättade något.. och så är det han som får ta skiten... Och ännu en gång är julen här. Jag börjar känna mig som Grinchen eller något. Anledningen till att julen blir värre och värre är; det blir varmare och varmare (=ingen snö), jag äter inte julmat, det är en ångestframkallande storhelg (tänkte på allt man äter), stress för att hinna med att köpa julklappar (hur jag än gör så blir det alltid i sista minuten) och den största och mest sannolika anledningen måste vara att jag börjar bli för gammal. Men kära vänner, jag tror på tomten. Ja, hörde ni? Jag menar allvar. Han är en liten, söt, tjock man i sina bästa år som bor i Finland. Thats it! Hyvää joulua! Nej, nu ska jag ägna denna natt åt att skriva om Shakespeares Othello. Suck...